Wow, länge sedan sista inlägget. Många, om inte alla, inklusive mig själv, trodde nog att det var slutbloggat för min del. Vet inte riktigt, det kanske det är också. Får se. Men jag är inte riktigt redo att ta det stora klivet riktigt än. Och kanske behöver man inte sluta helt och hållet? Jag menar, vem fan har bestämt att man måste skriva flera inlägg om dagen bara för att man har en blogg? Okej, det blir helt klart roligare för dig som läsare. Och okej, undersökningar och statistik och bla, bla, bla visar att några inlägg om dagen ger en god grund för en framgångsrik blogg. Men bloggande handlar nog om lite mer än bara att folk ska ha något att läsa. Det är ett sätt för oss som skriver att få utlopp för vad vi tycker och tänker, en uttrycksform. Oavsett om någon läser det. Eller, som för mig idag, ett något sånär kreativt tidsfördriv under tiden man dricker sitt morgonkaffe. Jag antar att vad jag försöker säga är: Våga ta en bloggpaus, det är inte hela världen om man inte uppdaterar varje dag, eller ens varje vecka. När man väl gör det ska det vara roligt!
Nu är det ju förstås så att jag måste tycka så här, eftersom mitt senaste inlägg skrevs för en dryg månad sen. Haha, nej men ärligt talat så känns det ibland lite som ett tvång, ett måste. Att man måste krysta och krysta och föda fram inlägg efter inlägg. Och blir det tvillingar så gör det inget. Men det tänker jag skita i hädanefter, jag skriver när och för att det är roligt. Nu när jag sitter och läser igenom det här inlägget så inser jag att det känns lite som ett manifest för mitt fortsatta bloggande. Och kanske var det just det som behövdes. Nä, nu ger jag mig ut i spåret istället. Utan pannlampa, med reflex.